Born to live fast, and die young.
Just nu på repeat i mitt hem. I mina hörlurar. Överallt. Magiskt låt.
Förövrigt, 64 dagar kvar till Los Angeles. Jag längtar så mycket så jag exploderar. Jag är så lycklig nu, allting börjar dra ihop sig och allting börjar bli klart. Visumet är på gång, och allting bara rullar. Nu börjar paniken komma - hur i hela världens namn ska jag få med mig allt jag behöver? Och vad behöver jag ha med mig? Hur länge blir jag borta, när är nästa gång jag kommer att komma till Sverige? Paniken som uppstår när jag inte vet nästa gång jag kommer träffa min Mamma.
Men fortfarande, Los Angeles. Vem orkar bry sig om sånna små saker när man ska flytta till den ända platsen där jag mår bra just nu?
Kommentarer
Trackback
